jag kan visst inte lägga upp fler bilder, och jag som tänkte lägga upp från helgen.

men nu skiter jag i det.

20 spänn för 100 bilder till... phu! hur fungerar det på blogg.se?

och inte kan jag ta bort bilder heller, inte om de är med i ett blogginlägg. vilket skit.

nu är jag sur. så jag har ingen lust att skriva något.

godnatt.

-ida

det känns som att jag tappat bort detta. bara för att jag inte skrivit på några dagar.

snart lunch.

idag har jag min prickiga kjol på mig, och trots att jag har fettigt hår så känner jag mig lite finare än vanligt :)

har dessutom bjudit alla på bulla, så dagen började bra :)

har inte haft tid att vara inne på internet sen andreas kom upp. slutar halv fem och då ska det lagas/ätas middag och sen går jag och sover vid halv elva. hinner inte göra något.

hoppas att han får vara "ledig" början av veckan också, så man har både lördag och söndag helt fri.

men finns så mycket jag vill säga och så mycket jag vill skriva, men jag känner mig för stressad. och jag vill ju inte sitta här på jobbet och skriva om allt, för här kan jag ju inte göra det i den takt jag vill.

min handledare sa just "jäklar vad du knapprar!" han är van med pekfingervalsen. haha :)

ska gå och kika ifall patienterna har farit, eller om det är någon som vill spela bowling på nintendo wii innan de far hem för helgen.

jag har knappt sett dem idag. 

men jag återkommer.

om inte under dagen på ikväll.

jag ska ta mig tid!

-ida

jag insåg just den bittra sanningen.. om jag går upp tre kilo så är jag på gränsen till överviktig. jag ska gå ner fyra kilo för att ligga i mitten av normal.

jag som är 154 cm lång ska helst väga 52 kilo.

och alla dem som hade gokänt i matte förstår då min nuvarande vikt.

och jag vet, detta är det mesta som jag vägt. och jag har alltid vetat, utan att ha en aning om bmi och grejs, att 52, det är min vikt.

så jag ringde andreas och sa att idag efter det att jag slutat jobba så ska vi till mamma och hämta ixus och sen ska vi på en lång promenad. för nu är det kokta fläsket stekt! sen ska jag börja träna mer med niklas, han är ju så duktig och gymmar.

sen får jag ta och släpa in pappas träningsgrej från garaget. vet inte vad de heter, men en sådan som ser ut som att man går med stavar.

och jag ska använda min balansbräda.

det är ungefär som en som jobbar här beskrev det idag när min handledare frågade ifall det går bättre med en av våra patienter:

-...ja... jo det gör det.. vi har en plan.

och ibland får man se det så, underverk händer inte på en vecka, men man kan iaf få till en plan om hur man når målet.

så det är det jag gör idag, jag sätter upp en plan! och accepterar att det är det framsteget som jag gör just nu.

min lärare var här idag. jag har nog aldrig haft sådana lökringar någonsin innan. jag gillar inte att sitta i ett rum på det viset. där läraren ber mina handledare att ge mig feedback. jag vet inte hur jag ska bete mig, och min hjärna stängs av. jag är inte bra på att hantera det.

iaf så sa de en massa bra saker om mig. det var trevligt.

och den ena tycker att jag är bra på att hålla en distans. och det är ju det jag jobbar mest med när dte gäller mig själv, så det kändes riktigt bra!

nu jobb.

-ida

niklas bjöd mig på middag. hamburgare och potatisgratäng. jag kom in genom hans dörr och det luktade matos och bränt. han skulle steka ägg men råkade bränna. söto.

hade velat ha en alvedon, känner att det kryper i skallen. i lördags hade jag ont i axlarna och nacken. det brukar bli så när jag dricker alkohol och kroppen börjar känna av ruset. då slappnar axlarna och nacken av och då gör det ont. och eftersom jag drack mer vatten än alkohol så höll jag mig hela tiden på det stadiet då ruset inte tar över, och jag hade värk i flera timmar. både maria och linda masserade mig. sen de sista två timmarna så försvann det, det var nog den där drinken som jag fick av min morbror ;)

jo, den där fina komplimangen som jag fick ihelg... det var så att jag var hos min kusin förra helgen på kalas, och då var det en tjej där som började berätta om en hemsk sak som hon varit med om för många år sen. det var inte djup prat så utan hon berättade ytligt om vad som hänt och känslan efter allt. och jag förklarade bara hur det är med sorg. att kroppen inte klarar av hur mycket om helst på en gång, utan allt tar sin tid, och det måste få göra det. och att när en människa är i förnekelse så måste man låta den vara där, det är bara ett bevis på att dennes kropp inte kan ta in mer just då. vid något tillfälle kommer den människan komma ur förnekelsen, om så bara för en kort stund, och fråga saker som rör tex olyckan/sjukdomen... och då ska man förklara. och det kommer pendla för en människa som sörjer, för det är så påfrestande för kroppen, och det är vi runtomkring som ska anpassa oss till den människans takt, vi ska aldrig tvinga på en människa mer än han/hon klarar av.

tja, pratada lite mer men iaf så hade hon blivit så glad av att höra detta. för att jag hada förklarat det hon hade känt, men inte fått förklarat för sig tidigare. och hon tyckte att jag varit ett mer stöd än många av hennes nära vänner. men jag sa att det är nog för att jag är utomstående, jag säger inte saker för att trösta henne, jag har ingen press på mig att säga de rätta sakerna, som vänner och familj kan ha. men det var så skönt att höra henne säga att hon tycker att jag borde jobba med människor. ja tackade henne och sa att jag blev rörd och oerhört glad av att höra det. att höra att jag gett henne ett lugn. hon sa att hon fått ett lugn efter vårt prat, som hon försökt hitta sen dess. och att det var en sorts aha-upplevelse. och hon förstod nu andra i hennes omgivning, och varför de reagerat som de gjort. och jag lovar, jag växte en meter! det fick mig att känna som att jag valt rätt yrke. att jag faktiskt har något att tillföra i andras liv.

vi stod där ett tag och pratade, och det var trevligt. tackade henne lika mycket som hon tackade mig.

hon tyckte att jag skulle bli psykolog, men jag orkade inte gå in en diskussion om att jag inte anser att en psykolog behöver hjälpa människor mer än en skötare. att det inte handlar om titeln, utan vart och hur man jobbar. det har jag Verkligen lärt mig här på psykiatrin: titeln berättar inte hur bra jobb man gör. och jag skulle inte vara annorlunda om jag var psykolog istället för skötare.

man är den man är, och en titel kan inte göra en bättre. det handlar om att vara lämplig som person, inte ha en fin titel. och jag kommer bara och tänka på juldagen förra året... då en socionom ansåg att hon hade bättre utbildning än mig, och dessutom finare.

men sådant gör mig arg. och dessutom blir jag förbannad på dem som läser en "finare" utbildning bara för att ha en fin titel. jag säger inte att alla som läser till psykolog gör det för titeln det vill jag vara mycket klar med, lina läser till det och jag vet att hon inte är så, men det finns dem som gör det. för att det ska klinga fint och för att många psykologer har en lite högre lön. och sådana ska inte jobba med människor, de vet inte vad det handlar om.

jag säger inte att jag är bra på att jobba med människor, förhoppningsvis så blir jag det en dag. jag säger bara att jag valt detta yrke av en orsak, och det är inte för att det ska låta fint, utan för att detta passar bäst in på mig. och det är ju först då man har en möjlighet att hjälpa andra, när man valt rätt sätt att göra det på.

nåväl, ska inte gå in i detta för mycket. haha :)

jag är bara less på fördommar, som klankar ner på vissa och höjer upp andra. av helt fel orsaker. folk som tror att de är finare/bättre...

oj, tiden går. nu avslappning!

-ida

jag saknar lina.

träna på iksu, ta en bastu och prata skit.

eller te i hennes soffa och bra musik.

jag hoppas att hennes planer blivit ändrade, så att hon är hemma när jag kommer dit.

och till våren ska vi sätta oss i en snödriva och grilla och njuta av solen. och äta pinnbröd. det har jag bestämt.

och jag längtar!

-ida

måndag. måndags-seg.

ställde kl på 9 imorse, eftersom jag jobbar eftermiddag. men låg kvar och snoozade till halv elva. sååå skönt.

duscha, äta lunch också var jag iväg. ska hem och äta middag sen och göra lite nytta. känns som att anette är irriterad på mig så jag får väl anstränga mig till max för att vara duktig. råkade ju glömma hemnyckeln på förfesten i lördags så jag fick ju väcka hela huset halv fyra när jag kom hem... inte så uppskattat. så söndagen låg jag i mitt rum tills dess att de for ut vid halv tre. var bara ut en sväng och bad om ursäkt för att jag väckte dem.

jobbigt när man känner sig ivägen.

var även väldigt arg igår. sådär att jag sa "nu vill inte jag prata med dig, hejdå" och så lade jag på. hörde inte av mig på hela kvällen. men jag tror att min irritation märktes för jag fick ett samtal och en ursäkt. och det var så skönt, att för en gångs skull inte vara den som ger med sig. det är härligt att skaka om ibland. men det är ju det, det kommer vara fler diskussioner och mer irritationer och bråk, tills dess att hela situationen är utredd. och det kommer ta ett tag, och jag vet att det kommer bli fler arga dagar. men jag är beredd på det. det är en svår situation och ingen av oss gör fel, det är bara det att vi inte vet hur vi ska tackla det.

och jag gillar inte att han får vara i mitten. men så är det.

men det är det, ingen av oss har gjort fel, det är andra människor och då är det svårt. att veta vart man ska stå.

nu en kopp te.

hur helgen var tar jag ikväll, så får några bilder komma upp.

men helgen har varit riktigt rolig. :)

och vi var ju inte det sämsta laget i bowlingen. haha :)

dessutom fick jag en sådan underbar komplimang och den ska jag berätta allt om senare. den fick mig att växa så enormt!

-ida 

sådärja.

fick sluta tidigare idag, en timma. så jag for till niklas, kastade mig i hans soffa i en timme. var så trött så jag orkade inte ens ta av mig kappan. sen gick jag tvärsöver gatan till systemet (ja, min gamla lägenhet är verkligen i centrum) och handlade till både mig och niklas. måste ju ha en vinare till imorgon :)

sen tog jag med niklas och fikade. jennifer var seg så hon stannade hemma. satt själv med niklas på ett café, det var längesedan. och det var mysigt. vi pratade och jag berättade om utanförskänslan i umeå och han pratade om att han har lite lust att söka jobb i norge. "men trist när man har lägenhet och flickvän.." sötot :)

sen skulle vi fara hem till pappa så han skulle prova en skjorta jag köpt till andreas i present, fick nämligen ta en större storlek så vet inte om den kommer passa. men istället blev det gym och solning med niklas, jennifer och hennes kompis.

niklas och jennifer skulle komma hit senare istället.

sen kom jag hem och såg att jag fått svar på mitt mail. där hon skriver att hon nu förstår om jag känt så men att det inte var meningen från deras sida. de har velat respektera att jag och andreas kanske vill vara ensamma när jag kommer ner. men jag skrev tillbaka och sa att eftersom det är mitt hem så ser jag det som respektlöst. jag är iaf glad att det är sagt och att hon förstod att jag känt så. det är det viktigaste. sen spelar det ingen roll varför det blivit så (förutom om det nu verkligen vore så att de undvek mig), bara hon kan förstå mig. och eftersom hon sa att hon ska göra det så känns det bättre.

haha, jag som kände att jag ville få vara lite arg ;P

sen kommer inte känslan släppa på en gång, det skrev jag också. för har man känt sig sviken så tar det ett tag innan den känslan går tillbaka. men jag är glad att jag berättade.

det är ute i luften nu.

sitter och kikar på mats bilder på resdagboken, fy fan vad jag är avundsjuk!! whistler.... härligt ställe. men han hade fotat ett kort där det är blåa lampor i träden och det har vi ju här i stan också, så jag ska fasen fota det jag också! :P

ska kika lite på lets dance och sen duscha.

ska sova ut ordentligt. men inte för ordentligt, för kl 1 ska vi vara i malmberget imorgon. då börjar tävlingen :D

vårt lag heter keep rollin. haha mitt underbara förslag. gav flera andra också men de blev nedröstade, och jag förstår inte det... hur kan de inte vilja heta: varning: flygande klot. haha, jag var rätt övertrött när de frågade om jag hade förslag på namn :D haha!

fast jag tycker att vi borde ha tröjor där det står: vi är dem som förlorar men jublar ändå!

HELLyeah!

hoppas att ni alla har en bra kväll. nu ska jag visa mats bilder för angelica och hanna.

i år SKA det bli björkliden Minst en sväng!

-ida

jag var och åt lunch med marcus och magnus idag. gudars vad jag älskar att umgås med dem. när jag kom tillbaka till jobbet så hade jag så mycket energi.

det finns dem som tar energi av en, och det finns dem som ger. de ger, utan tvekan!

jag skrattade så jag fick ont i magen.

underbara människor.

önskar bara att vi kunde umgås mer. jag saknar dem. och alla våra rackartyg :D

nu ska vi fika. köpte med kristinakaka och mariakaka efter jag var på lunch. så vid två så ska vi fika tillsammans här på jobbet.

det känns som att denna helgen börjar riktigt bra!

och om det finns tid så blir det bowling efter jobbet. om tiderna passar in för alla.

jag hoppas!

-ida